Vår 2007 (10 år)

Första gången jag såg dig var när jag, Jenny, Linus, Saga och Melker var och besökte våran blivande klass. Där du gick. Vi satt i en ring i erat klassrum och jag hade svårt att få bort blicken ifrån dig, men varje gång jag råkde kolla åt ditt håll så möttes jag av din blick. Andra gången var på en "klassträff" i Velamsund. Då gick vi i 4:an, och den kommande hösten skulle jag börja i din klass så ni hade bjudit med oss till Velamsund. Jag och Jenny satt i ett träd som var lutat ut över vattnet när du och Melker kommer springande och säger att vi ska äta. När vi hade ätit så gick alla ner till vattnet och självklart så ska alla killar bada. Jag och Jenny satt på bryggan just där du råkade skvätta vatten. Vi ställde oss snabbt upp och sprang in till land skrattandes och sedan springer vi tillbaka till bryggan igen. Denna gång står vi upp, Jenny hade gått och sattit sig med Alma och dom när Sofia skriker akta! Jag ser bara din busiga blick och jag säger "du skulle bara våga" och med dn busiga blick och ditt vackra leende skvätter du självklart ner hela mig och nöjer dig inte förren jag är lika blöt som du.

Höst 2008 (11 år)

Första dagen i skolan, i den nya klassen - din klass. Trots att jag hade allas blickar på mig var det din jag mötte när jag sedan hör att en mycket glad Sofia ropar och säger att jag ska sätta mig bredvid henne. Som är platsen snett bakom dig. Jag kommer ihåg allt så väl. Alla lekar på rasterna, alla gångerna L8 sa åt dig att vända dig framåt. Alla samtal jag hade med Jenny om hur olyckligt förälskad jag var i dig. Jag stog inte ut mycket längre till så bara efter ca en månad, på en fredag, bad jag henne att fråga. Jag var äckligt nervös hela helgen. Vad skulle svaret bli? Ush, jag hade så ont i magen den måndagen jag kom till skolan. Du mötte inte min blick när jag kom till skolan. Nu hade jag gjort bort mig totalt, tänkte jag. Men nej. För i min bänk låg en lapp. Lappen med svaret JA på. Jösses vad glad jag blev. Helt obeskrivligt glad. Men gud vad pinsamt det var. Vi vart plötsligt jätte blyga för varandra. Första kramen. Den är svår att glömma. Jag minns platsen, vid klätterställningen.

Vår 2008 (11 år)

Snart var sommarlovet här. Hur skulle jag klara mig utan dig? I tre månader. Tanken på tre månader utan dig var en mardröm. Men mardrömmen blev till en underbar dröm som jag aldrig ville vakna upp ur. Alla kvällar i centrala, dagarna i Glasan. Dagarna tillsammans. Något jag aldrig glömmer.

Höst 2009 (12 år)

Skolan gick igång och vi började i 6:an. Vi var störst på skolan. Allt var som vanligt, eller nästan allt. Ush, det värsta som skulle kunna hända mig var på väg att ske. Vi gled isär. Långsamt. Vi gjorde slut, blev tillsammans, gjorde slut och blev tillsammans igen. Men när vi äntligen hade fått iordning på "oss" så hände det bästa i mitt liv. Första kyssen. Såklart man minns. Klassen var uppdelad i två lag. Rit- maraton var igång. Alla hejade och skrek och gissade. Alla förutom vi som satt längst bak och höll om varandra. Och helt plötsligt så möttes våra läppar. Glädjen växte inom mig. Jag hade aldrig kännt såhär för någon förut. Men jag visste så väl att det var såhär det skulle vara. Du och Jag. Jag och Du.

Vår 2009 (12 år)

Sommaren var åter här. Sommarlovet kom. Detta skulle bli det bästa på länge. Du och Vilda skulle följa med mig till Jämtland, min sommarstuga, i fem dagar. Sommaren blev det jag alltid kommer minnas. Bilresan upp. När jag sov i ditt knä. När vi satt uppe på sätet klockan 3 på morgonen och bara sjöng så högt vi kunde. Och när vi äntligen kom till huset så la vi oss bredvid varandra och somnade. Den sommaren var så perfekt. Så jävla perfekt! Jag ville att den aldrig skulle ta slut. Men allt tog slut. Som en bok som slutade när allt var som bäst. Den 25:e Juli tog allt bara slut. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Ingneting kunde göra mig glad igen.